Dagen efter på samma runda, i området nära där olyckan skedde, såg jag rådjurskidet igen. Det som överlevde, syskonet – antar jag.
Det var nu inne bland gränderna bland villorna, i asfaltdjungeln. Det måste vara väldigt ungt, men prickarna är borta – ca 1 månad gammalt tydligen. Har den blivit av med både sin mamma OCH syskonet (det jag prickade in alltså)? Oj, vad man ville hjälpa det, klappa det, mata det. Men det är nog inte till hjälp, det måste kunna klara sig själv för att överleva.
Den såg mig, eller bilen snarare, stelnade till lite och skuttade väg in i cykelbanan och därefter skogen som anlöper till bostadsområdet.
Här är en artikel om vad man ska göra när man krockar med vilt, från Nationella Vilolycksrådet.
